Jag är så less på det här.  Att vakna utan motivation. Att vakna och längta tills man får sova igen. Ändå ställer jag alarmet.  Varje morgon.  Ibland vaknar jag. Ibland inte.  Men det gör inget om jag sover. Kroppen är fylld av tristess.  En längtan härifrån.  Till något annat.  För just nu har jag gjort mitt.  Jag har vinglat ut från varje krog i för höga klackar.  jag har köpt hus och drömt om en trädgård som jag går runt i i gummistövlar och shorts och bara njuter.  Jag har frusit arslet av mig varje vinter i ren trots om att skinnjackan inte är för kall.  fruktat vintern innan sommaren ens har börjat. För ångesten som kommer är för stark för att ignorera. 

 

Så jag längtar bort.  Ett rejält miljöombyte. Där tiden inte ens är densamma som här. Inte ens pratar samma språk.  Så långt utanför bekvämlighetszonen som man bara kan komma.  det finns ingen tid till att tveka.  Ingen tid till att stanna upp och undra vafan man håller på med.  För det är nu eller aldrig. Låta impulsen styra så att rastlösheten slutar bygga bo. Få prova sina vingar. Få upptäcka sig själv. För här vet jag precis vem jag är, men inte allt jag kan bli. Jag vill inte att det här är allt. Det finns mer. Det finns mer i mig.