Smärtan är väl.. egentligen inte hemsk. Men med en hals som har bestämt sig för att svullna upp nå brutalt på vänster sida så att man knappt kan svälja så känner jag mig som en kille med en rejäl förkylning.

Totalt hopplös.

Men jag är så jäkla nöjd trots att det är svullet och ojämt och att jag vill gråta och att det tar skitlång tid innan man har satt sig upp ifrån liggläge och att man är hungrig utan att vara hungrig och att jag varken kan diska, städa eller tvätta och att jag inte kan bära typ nått eller att det gör ont att pumpa ut tvål och att plocka upp nått från golvet är skitjobbigt men fan alltså, jag gör det tusen gånger om för jag känner mig redan så mycket mer bekväm i min kropp.